Overklighetskänslor
Depersonalisation/derealisationssyndrom (DDD)
Upplever du att tillvaron känns drömlik eller avlägsen? Känns din spegelbild märkligt främmande och tom? Ibland kan man drabbas av tillfälliga overklighetskänslor i samband med hög ångest. Det kan också hända att overklighetskänslorna blir mer ihållande – att de kvarstår över längre tid. Denna upplevelse kan vara både förvirrande och skrämmande, men det är viktigt att komma ihåg att du inte är ensam. Overklighetsupplevelser, både tillfälliga och ihållande, är betydligt vanligare än man kan tro.
Vad är overklighetskänslor?
Overklighetskänslor är ett dissociativt fenomen där man upplever sig själv, sina tankar eller omvärlden som konstiga, främmande eller overkliga. Det kan kännas som om man befinner sig i ett drömlikt tillstånd eller lever i en bubbla. Det kan kännas som om man är åskådare i sitt eget liv, eller som om tillvaron är en scenografi. Samtidigt har man kvar sin verklighetsuppfattning, man förstår att upplevelsen är subjektiv och inte delas av andra.
De flesta har någon gång upplevt en kortvarig overklighetskänsla då allting känns främmande och konstigt. Ofta är det snabbt övergående och allt känns som vanligt igen. Men ibland blir upplevelserna mer långvariga och kan då vara ett tecken på diagnosen Depersonalisation/derealisationssyndrom (DDD).
Symtom på depersonalisation/derealisationssyndrom (DDD)
Symtomen vid DDD brukar vara svåra att beskriva – man känner att något är fel men har svårt att sätta ord på vad.
- Depersonalisation: Det egna jaget känns främmande eller overkligt. Man kan känna sig frånkopplad från sig själv och uppleva det som att man observerar sig själv utifrån. Som om man befinner sig inuti en bubbla eller bakom en hinna. Man kan känna sig främmande inför sin spegelbild. Kroppsdelar kan kännas alltför stora, alltför små eller avdomnade eller som om de inte tillhörde den egna kroppen. Man kan uppleva det som att man är ”levande död”.
- Derealisation: Omgivningen känns främmande eller overklig. Objekt saknar känslomässig laddning och upplevs märkligt tomma eller platta. Man kan uppleva omgivningen som två-dimensionell. Det kan kännas som om man lever i en dröm eller en film, väl bekanta personer kan kännas som främlingar.
- Svårigheter att känna känslor
- Avvikelser i sinnesupplevelser: Ljud kan upplevas mer intensiva eller förvrängda eller mer avlägsna, objekt/miljöer kan upplevas större eller mindre, förvrängda eller suddiga. Kroppsdelar kan förlora sin känsel helt eller delvis.
- Svårigheter med minne och att föreställa sig saker: Personliga minnen kan tappa sin personliga prägel – minnet har tappat sin känslomässiga laddning. Känslan av nostalgi finns inte där.
- Avvikelser i tidsuppfattning. Tiden känns mycket snabbare eller långsammare än vanligt.
- Existentiella grubblerier. En tendens att fastna i tankar om tillvarons absurditet: ”Vad konstigt det är att man har tänder”/”att jorden är rund”, eller tankar om vad som är verkligt eller inte: ”tänk om jag egentligen ligger i koma och allt det här jag upplever bara är en dröm”.
- Överdriven självmedvetenhet. Man är alltför medveten om sina rörelser eller hur man pratar.
Varför får man overklighetskänslor?
Overklighetskänslor är kroppen/hjärnans sätt att skydda dig från alltför jobbiga känslor genom att ”stänga av”. Du har kanske levt en längre tid, ibland åratal, med en lågintensiv oro/ångest/stress som kroppen aldrig får paus ifrån. Eller har du under en kortare tid utsatts för högintensiv stark ångest/stress. När kroppen bedömer att belastningen har blivit för stor, så väljer den att blockera delar av känslosystemet. Dessvärre blir det sällan så bra eftersom blockeringen skapar overklighetskänslor. Dessutom leder overklighetskänslorna till ännu mer ångest vilket ofta blir en ond cirkel där dessa båda känslor vidmakthåller och triggar varandra.
Depersonalisationssyndrom kan också utlösas av hallucinogena droger: cannabis (marijuana eller hasch), MDMA (ecstacy), LSD eller Ketamin. Det är oftast en kombination av att man fått en starkt obehaglig upplevelse under ruset, ibland kopplat till panikångest. Sällan är det vana droganvändare som drabbas, utan oftare personer som endast provat några gånger. I behandling görs ingen skillnad mellan drogutlöst DDD och DDD utan koppling till droger. I grunden är det samma mekanismer som dragit igång, det bara råkar vara ett preparat som bidragit till att utlösa symtomen istället för exempelvis en ”vanlig” panikattack. Drogutlöst DDD går att behandla och bli av med på samma sätt som icke-drogutlöst DDD.
Hur ställs diagnosen DDD?
Upplevelser av enstaka kortvariga episoder av depersonalisation eller derealisation är något som en stor del av befolkningen drabbas av någon gång under livet. Men när symtomen kvarstår över längre tid, skapar oro och påverkar det allmänna måendet har det blivit ett problem som det kan vara dags att söka hjälp för.
Under ett bedömningssamtal får du berätta för mig om dina upplevelser, om hur symtomen uppstod och om hur du har det i ditt liv. För att kunna ställa diagnosen DDD behöver symtomen vara ofta återkommande eller ihållande och påverka ditt generella mående negativt. Jag behöver också kunna utesluta andra tillstånd som kan ge liknande symtom. Oftast räcker det med ett bedömningssamtal för att jag ska få en tillräcklig bild för att ta ställning till en eventuell diagnos, men i enstaka fall kan det behövas ytterligare samtal.
Hur behandlas overklighetskänslor?
Eftersom depersonalisation är en försvarsmekanism för att skydda kroppen mot långvarig eller stark ångest behöver man förstå vad denna bakomliggande ångest handlar om. Vid depersonalisationssyndrom är det vanligt att man inte förstår sin ångest eller varför man har den. Tillsammans går vi igenom uppväxt, relationer och aktuell livssituation och utforskar eventuella kopplingar till dina nuvarande symtom.
Vid DDD är det vanligt med tvångsmässiga negativa tankar om symtomen. Ofta handlar det om katastroftankar att man håller på att bli galen, att man egentligen är död men lever i någon slags parallell verklighet, att man har någon form av hjärnskada eller en rädsla för att aldrig bli av med symtomen. I behandlingen ingår därför nästan alltid hantering av sådana tankar.
Det som framkommer av bakomliggande ångestproblematik brukar skilja sig stort mellan olika personer och kommer därför i hög grad påverka inriktningen på vad vi jobbar vidare med. Med kompetens inom KBT, Psykodynamisk psykoterapi och Dialektisk beteendeterapi (DBT) har jag en bred verktygslåda för att anpassa behandlingen efter just dina behov.
Hur kan jag hjälpa dig som lider av overklighetskänslor?
Har du drabbats av overklighetskänslor kan det vara viktigt att få berätta det för någon som förstår vad det är du försöker beskriva. Som psykolog har jag ägnat en stor del av mitt yrkesliv åt just diagnosen DDD och dissociativa fenomen. Det innebär att jag möter många med denna problematik i mitt arbete. Själv drabbades jag av depersonalisation när jag var ung och led av detta under ett antal år, innan jag till slut lyckades bemästra problemet. Dels med hjälp av psykoterapi, dels på egen hand. Mina tidigare upplevelser av depersonalisation och derealisation är en stor fördel i mitt behandlingsarbete, då det gör min förståelse för DDD hög. Jag är även författare till boken ”Overklighetskänslor – Om depersonalisationssyndrom” som gavs ut 2020, den enda boken om DDD på svenska.
Bedömnings-/rådgivande samtal: Om du önskar kan du boka ett enstaka samtal för bedömning/rådgivning. Ofta är det en lättnad att få dela med sig av sina upplevelser och få guidning i hur du utifrån just din situation bäst går vidare.
Psykoterapi: Efter ett bedömningssamtal kanske du önskar påbörja en behandling. Upplägget för en psykoterapi brukar vara 45-minuters-sessioner en gång i veckan. Vanligast är samtal på distans via video, men det finns också möjlighet att komma till min mottagning i centrala Tomelilla.